Förundran och mod.
Hörde om den där kvinnan som rodde över Stilla Havet för några år sedan. RODDE över Stilla Havet! 800 mil. 70 dagar. Ensam. Vågor. Mörker. Hajar. Huuuuuh!
Själv vågar man inte gå ute ensam efter klockan sju på kvällen. Inte heller simma på djupare vatten än att man kan ta med tårna i botten från bröstsimsläge. Åka karuseller går också bort. Och att gå i skogen ensam, dagtid! Nattetid finns inte ens på kartan. Öppna dörren för främlingar...icket!
Ja, herregud. Nog är det tur att man inte utsätter sig för onödiga risker och faror av olika slag. Att man inte får för sig att ro nånstans. Bestiga nåt jättehögt berg. Eller åka skidor över Nordpolen. För allt sånt där utöver att sova, åka till jobbet, åka hem från jobbet samt äta och se på TV, är ju antagligen fruktansvärt. Hemskt! FÖRÖDANDE!!!eller också....alldeles, alldeles underbart.
Jag önskar mig mod i present.
Själv vågar man inte gå ute ensam efter klockan sju på kvällen. Inte heller simma på djupare vatten än att man kan ta med tårna i botten från bröstsimsläge. Åka karuseller går också bort. Och att gå i skogen ensam, dagtid! Nattetid finns inte ens på kartan. Öppna dörren för främlingar...icket!
Ja, herregud. Nog är det tur att man inte utsätter sig för onödiga risker och faror av olika slag. Att man inte får för sig att ro nånstans. Bestiga nåt jättehögt berg. Eller åka skidor över Nordpolen. För allt sånt där utöver att sova, åka till jobbet, åka hem från jobbet samt äta och se på TV, är ju antagligen fruktansvärt. Hemskt! FÖRÖDANDE!!!eller också....alldeles, alldeles underbart.
Jag önskar mig mod i present.
Den där modiga kvinnan, Maud Fontenoy, och hennes roddbåt, 2006
Jag
KOMMENTARER
