Hur tänkt var det nu då.
Tre år sedan.
Fyra ganska helt vanliga bilder.
Fast bakom varje bild fanns en tanke.
Tror jag.
Det som finns bakom varje bild nu
är en tankspridd morsa som försöker hitta tid till
att hitta bilder med tankar bakom.
7 månader utan Facebook.
Och jag vill göra klart att innebörden i den rubriken är - Fan vad skönt!! Och INTE - Hej, jag heter Malin och jag är Facebookholist. Jag har nu varit utan Facebook i 7 månader..
Och då fick jag sagt det också. Bara så att man har det klart för sig. Mitt liv har varit så bra utan Facebook. Fler skulle prova!
Tänk vad mycket man hinner med utan avbrott in i den digitala zonen. Idag har jag till exempel hunnit så mycket att jag inte orkar räkna upp allt.
Så här städat kan jag inte minnas att det nånsin varit. I alla fall inte efter barnet kom till världen. Tänk att man knappt minns nånting alls från tiden när man inte hade barn. Vad gjorde man? Vad gjorde man om kvällarna? Pillade navelludd? Lagade mat och förberedde matbackar? Lyssnade på musik? Satt på FACEBOOK??
Nåja, inget man vet av nu i alla fall.
Uncover uncovered.
När 10-åringen varit hos sin mamma var det låten Uncover som gällde. Hon sjöng fint och pappan spelade gitarr.
Dröjde inte länge innan jag fick den på skallen, och har nu smånynnat den flera dagar i sträck. Tills i morse. Då började jag helt plötligt skråla den för fullt i takt med lite småpysslande i köket.
Jag skrålade och sjöng i olika tonarter och olika volymer. Med stor inlevelse. Tills pappan i familjen artigt, men bestämt, med hög röst sa:
-NU ÄR DET BRA!
Jag förstod ingenting. Hade han vaknat på fel sida? Eller vad? Eller uppskattade han bara inte en fin sång så där på morgonen?
Ska pröva ikväll igen och se om det uppskattas bättre då.
En bild på träd.
Totalt filtrerad med filtret Avenue. Men som vanligt var bilden finare inne i mitt huvud.
Som Bärgarn.
Jag har tappat räkningen på hur många gånger jag sett "Bilar 2" de senaste veckorna. Måste vara över 100. Känns det som. Och varför ser jag den då själv varje gång barnet vill se den? Förutom att jag gärna sitter och snosar på småöronen, så måste jag erkänna att jag helt enkelt rycks med. Omedvetet. Den är faktiskt bra. Jag kan varenda replik och varenda spår den hackar på.Hur som helst. Senaste tiden har jag haft en hel drös med bilder att fixa som ska ut till folk jag har fotat. På grund av diverse datahaverier har det gått segt och inte alls framåt. Vilken fotograf. Det har varit precis som Bärgarn. Flummigt, segt och rostigt.
MEN, sen jag köpte min alldeles egna nya dator har allt gått som på räls. Eller snarare, som när Bärgarn får sina jetraketer och åker utav bara farten. Snabbare än aldrig förr. Precis så känns det nu.
Jag har äntligen fått alla bilder levererade. Bröllopsbilder, barnbilder, gravidbilder, familjebilder, ännu mer bröllopsbilder och ännu mer barnbilder.
Nu kan jag blicka framåt och fokusera igen.
Men först hade jag velat se "Bilar 1".
Fredagen & Att ta för att det finns.
After Work igår. Jag var hungrig och törstig som sadan när vi begav oss. Hann tvångshälla i mig en halv varm femkommanolla innan avfärd, men blev bara ännu mer törstig.
Ja, här kan man se en lite av varje. En full kaffekopp med kallt kaffe i. En oöppnad våtservett. En oanvänd vanlig servett. Några händer i bakgrunden. Bord 44. En snusdosa. En pengapåse. Ett nästintill urdrucket ölglas med varm öl i. Och en rutig duk.
Buffén gjorde mig inte besviken den här gången heller. Däremot skulle jag avstått från de sista två portionerna med ribs. Klunkade i mig det sista av (den enda) ölen då det hettade i munnen. Ja, ribsen hade rent utav frätt bort det översta lagret på tungan. Och det var precis i det ögonblicket, då jag svalde ölen, som jag ångrade den sista svängen till buffén.
Varför kan man inte äta buffé med måtta?
Ta fram intresseblocket och notera.
Skolexempel vid årstidsbyte.
Alla som idag:
- inte har bytt till vinterdäck på bilen och dessutom inte ens vet var dem är,
- i panik slirade omkring utan bromsverkan på bilen på väg till jobbet,
- inte har köpt vinterskor till barnen så att de fick gå med stövlar i snön till dagis,
- kom för sent till jobbet,
- tog på sig vinterskorna och glömde ta med sig andra skor att ha på jobbet,
- blev förvånad och förskräckt imorse när ni tittade ut insåg att alla ovanstående punkter skulle bli ett faktum, som varje år vid den här tiden,
...räcker upp en hand.
Jag och vinterskorna vilar lunch.
Något otroligt ointressant.
Min kupévärmare har gått sönder. En sån där otroligt tråkig utgift. Fast ett måste. Som mat. Det är också en otroligt tråkig utgift. Fast ett måste.
Gener och sånt.
Som sonens farmor brukar säga.
Dagen i bilder.
Skönhets-update.
Har aldrig spenderat särskilt mycket pengar på skönhetsprodukter. Inte på hårprodukter heller för den delen (förutom den gången då jag blev "lurad" att köpa nån typ av hårolja för typ 300 spänn. Jag kunde inte säga nej, och den står, tre år senare, fortfarande i princip oöppnad i badrumsskåpet).
Bilden har inget med inlägget att göra.
Idag tänkte jag då för en gångs skull inhandla lite ansiktsprodukter. Har hört att de ska vara bra. Och gissningsvis dyrt. Den gulliga tanten/hudterapeuten bakom disken verkade otroligt duktig och gjorde att man kände sig viktig. Hon hade kunna få mig att köpa hela stället, och jag höll nästan på göra det. I alla fall de produkter hon rekommenderade till just mig. Slutnotan - 1000 kr. Langade fram Visa-kortet, men kom i samma veva att tänka på alla inköp som måste göras inför vintern.
Slutade med att jag köpte ett startkit för 129:-. Med hela sju olika produkter. Så när jag gick ut genom dörren insåg jag att jag gjort en bra affär trots allt.
