Hårkonst - När man egentligen har annat att göra.
Efter denna fotografering var jag yr, illamående och rufsig i håret. Det kostar att göra hårkonst. Och som vid alla fotograferingar blev det en hel del mindre smickrande bilder. Fast och andra sidan - konst är ju konst.
En liten paus från alla otroligt tråkiga göromål hemma.
Kanske mindre lyckade bilder.
Mörkt & ifrågasatt.
Nog har jag varit med om värre saker.
Vad sägs om ett litet meddelande.
I dagens stressamhälle hade det kanske varit på sin plats att gå ut och sända ett sk trafikmeddelande när nedan fordon ska framföras på vägen. Folk som blir överraskade av dennas oerhört sakteliga framfart, kanske i ren panik gör något av följande saker:
1) En tok-omkörning och glömmer bort att en det är en rondell där framme.
2) En tvär-u-sväng och orsakar en masskrock.
3) Börjar bita på naglarna så intensivt att fingret ryker och sen rattar över på en förbipasserande joggare.
4) Stannar bilen och springer fram till fordonets chaufför, drar ut honom ur hytten och spöar upp honom.
5) Ringer 112 och kräver ambulanseskort.
6) Tar fram sin smartphone och börjar spela typ Wordfeud och blandar ihop vad som är gas och broms.
7) Börjar toksvettas av frustration så att svetten droppar ner i instrumentpanelen, vilket orsakar kortslutning och bilbrand.
Eller nåt.
Det tidigare så kallade pappersarbetet.
Försäkringskassan.se. Anmäl. Ansök! Börja om. VAB. Fel typsnitt. Du måste bifoga läkarintyg, annars jävlar. Inga pengar. Vart är läkaren? VEM är läkaren?? Den här läkartiden gäller. Eller inte. Eller jo. Eller nä. Ortopeder. Vi hör av oss. Börja om. Ansökan är försenad, ange anledning! Annars jävlar. Ortopeden har lagt av luren. Inga pengar. Du är nummer 327 i kön. Åttonde dagen nu, läkarintyg, TACK!!! Ingen hör av sig. Allt är fel, vänligen tryck reset och börja om.
Vart i herrans namn tog papper, kuvert och frimärken vägen? Allt skulle vara så mycket mer fridfullt och användarvänligt. Man skulle i lugn och ro kunna sitta hemma under läslampan med pennan i munnen. Dagdrömma lite. Titta ut genom fönstret. Skriva nån rad. Undra vart man har frimärkena. Hämta lite kaffe.
Och framför allt skulle man hinna med att ta hand om den som verkligen behöver det.
Vintage in & nytt ut.
Kan inte annat än att rådigga min nygamla kameraväska.
Samtidigt åker den nygamla kamerautrustningen bort på annons. Samma med den fullständigt nya klänningen som bara hänger och ser ledsen ut i garderoben.
Hejdå.
Play in the dark.
Gissa bajset & Rumporkestern.
Gipskillen och jag sitter och kollar på Barnprogram. Och vi föräldrar undrar vart barn får allt ifrån.
Otrevligt, men bildande.
Det här med att tacka nej.
Dörrförsäljare, alltså de som plingar på hemma hos en och vill sälja diverse saker, alternativt de som vill att man ska gå med i en sekt eller nåt. Hur som helst.
Om man överhuvud taget öppnar dörren när det plingar på, så ser man för det första i nyckelhålet att det här är en NEJtackare. Alltså en person som knappt hinner presentera sig innan man trevligt, men bestämt, säger: -Nej, tack. Jag är inte intresserad!
Men då när det plingar på en till synens harmlös och sympatisk ung kvinna från Röda Korset, som frågar om man vill bli månadsgivare till barn som har det svårt i diverse länder. Göra så att de får rent vatten, mat och andra förnödenheter. Då känns plötsligt inte ett: -Nej, tack. Jag är inte intresserad! så passande helt plötsligt..
Tankarna hinner åka ner till Nya Zeeland och tillbaka. Vad ska jag svara?! Klart jag vill hjälpa till, men mina ständiga misstankar mot folk som kommer bakom dörren hänger som ett draperi mellan mig och den unga kvinnan. ÄR hon verkligen från Röda Korset? Är det kanske en liga som utger sig för att vara Röda Korset? Som sitter i någon rökig källare och skriver ut falska informationshäften och gör falskleg till sina utsända? Och som använder pengarna man bidrar med till illegal vapenhandel?
Men hon ser ju onekligen äkta ut. Och femtio kronor i månaden...en ganska löjlig summa för de flesta i Västvärlden. Men som säkert kan bidra med mycket hjälp till de stackars barnen.
ÄNDÅ, mitt dåliga samvete till trots, vräker jag ur mig: -Mmm, jag kanske kan kolla på er hemsida och bestämma mig sen..? Jag har rätt ansträngd ekonomi just nu..
ANSTRÄNGD EKONOMI??!!! What?
Och där och då känner jag mig som jordens sämsta människa. Kollar mig i spegeln när jag stängt dörren och ser två djävulshorn växa ut i pannan.
Skäms.
Idag tisdag.
En fullspäckad vecka, fyra gipsade ben, ett livat barnkalas, en hel del ostbågar samt en rad funderingar senare kan jag konstatera att uppdateringen här på bloggen inte varit den bästa. Det ska det blir ändring på, för nu har jag kommit någorlunda till ro med tillvaron. Nu ska det bli bilder, strunt och kanske annat svammel. Men inga förväntningar för det. Mycket kan hända.
Tre av de fyra gipsade benen.
Dagens fynd.
Och sen skulle jag behöva ett sånt där specialliggunderlag också för att komplettera min fjällutrustning. Dessa är tyvärr svåra att hitta på fyndbutiker och kostar oerhört många fyndjackor i de riktiga butikerna. Och egentligen behöver jag en ny fjällryggsäck också. Såna däremot kan det finnas gott om på den andra fyndbutiken i stan och dit bär det av när tillfälle ges. Där hittade jag för övrigt två luftmadrasser förra året för några enkronor, och en helt ny flytväst till barnet. Den kommer säkert till användning nån gång.
Skål.
Söndag på café. Och det blev alltså en kärleksmums istället för gymmet. Imorgon är en ny dag. Och den torra lövbiffen jag stekte till middag blir morgondagens lunch och en perfekt början på det nya torra/nyttiga livet.
