Gissa maträtten.
Jag lyxar till det.
Man får bara en, högst två, när man köper en kebabpizza. Jag är ego och smugglar över den på min tallrik utan att fråga någon annan. Ibland frågar jag för att inte verka girig, men det är oftast ingen som vill ha ändå.
Nu kan jag lyxa till det och äta hur många jag vill till kebabpizzan. Till allt jag vill. Och det gör jag också. Här har jag pimpat min tonfiskröra.
Allt har en första gång - till slut.
Moments.
Att låta kroppen vila.
Säga vad man vill om fenomenet egentid. Idag är vi hos barnens farmor och farfar, och under tiden de andra roar varandra kan jag stänga in mig i ett rum fyllt med dagsljus, tystnad och en säng. Ryggen värker fruktansvärt och förkylningen trycker i skallen och ger en hemsk huvudvärk.
Jag är inte saknad eller behövd just i detta nu och det gör att jag kan gömma mammastressen under kudden ett tag. Dagens egentid gör min kropp glad. Nu vill jag bli frisk igen.
