Konstaterat.
Men så lade jag mig tjock och mätt på sängen och stirrade in i en vidöppen garderob. Det jag såg fick mig bara att tänka på en sak...RENSA! Undan med allt som inte passar och lämna plats för lite rymd.
Konstaterande 1: Jag har 18 par jeans.
Konstaterande 2: Jag har 18 par jeans och inte ett enda par jag kan ha.
Konstaterande 3: En HELT tom rymd var inte riktigt min tanke.
Konstaterande 4: Att måla på min tavla var nog en bättre idé.
Men nu har jag ingen lust att måla längre. Staffliet är i källaren. Och jag blev lat.
Komsi komsi.
Såg den här mannen i tidningen idag och hann inte mer än läsa de två första bokstäverna i hans förnamn (vilka för övrigt ÄR hans förnamn) innan Gummiboll-låten mycket ovälkommet började ljuda om och om i hjärnan. Och som vanligt med EXTRA överdriven finlandsvensk brytning. Det här är nu 4 timmar och 53 minuter sedan och låten studsar fortfarande lika stark mellan hjärnbalkarna. Hjälp mig!
Att fokusera på rätt saker här i livet.
En härlig dag ute på Hindersön.
Som sagt...
Giftermål. Ja, tack.
Senaste veckorna har lusten att måla, fixa, fota och allt sånt där varit större än på mycket länge. Dock verkar det inte som att min icke befintliga Kreativitet vill GIFTA SIG (har märkt att detta uttryck är mycket populärt just nu) med min enorma Inspiration för tillfället och jag förstår bara inte hur detta kan komma sig?! De OM NÅN är väl som gjorda för varandra?! Och jag förstår inte heller hur detta ens hänger ihop. Inte ens ett dejtande vill inledas.
Om man vänder på det. Hade idéerna och kreativiteten varit sprudlande så hade väl inspirationen ÅTMINSTONE varit en liten flirt..?
Idétorkan är ett faktum. Min 70x100 Canvas väntar snällt i ett hörn. Färgtuberna likaså. Kameran är fulladdad och minneskortet tomt.
Jag vill ha bröllop. NU.
