Jämställdhet.
Kvällens nattning.
Sonen tar mig på hakan och säger -Mammi, skägg, näääh?!
Han menar vidare att -Mammi, köpa, skägg. Coop!
Jo jo, säger jag, mamma ska köpa skägg.. Allt för att få honom att släppa det och försöka sova. Då hoppar han ner från sängen och springer pekandes mot dörren. -Köpa, skägg!!!
Allt ska minsann ske genast. Och ska det vara lika så ska det. Eller, så får man helt enkelt försöka förklara att mammor inte har skägg och bla bla bla.
Imorgon..
Sånt man blir glad av.
Sexton dagar utan FB.
And I say no more. Only that I need to color my boring hair.
Och Glad Påsk.
Bröderna B.
Bilder & Förvirring.
Det ska vara tur om man får en bra bild på någon som inte sitter still mer än 2 sekunder åt gången. Oftast ser det ut som nedan. Och alltid får man peka nånstans och säga -åh!! men vad är det dääär!!?! Och det är bara en tidsfråga innan denne någon slutar gå på det där.
Hemmastudion.Har en hel del bilder som ska fixas och skickas till folk vars nuna eller nunans barn/husdjur jag har fotat. Det är på gång, så ni vet!
Denna vecka har varit en sån där vecka. Ni vet, när man till exempel, på väg mellan omklädningsrummet och gymmet upptäcker att man har byxorna vidöppna. Eller när man i fikarummet ställer sig vid någons färdigbredda mackor och börjar dricka ur dennes vattenglas. Skruvat och förvirrat.
Snart kommer det hur som helst lite bilder som jag fotat på två busfrön. Måste bara fråga deras mor och far om det är okej först. Nedan en liten sneakpeak.
Fråga Doktorn - Träningsåkommor.
Telefonfrågan
Siv, "motionerande soffpotatis"
-Hej! Jag har en fråga som gäller diverse sviter av något som kan vara motionsrelaterat. Det är så här att jag har fått ont under hälen när jag står och går, och folk jag pratat med säger att det kan vara en sån där hälsporre. Ja, bara namnet gör mig rädd och nervös. Jag har googlat saken och på Wikipedia står det följande:
"Hälsporre är vanligast i medelåldern och hos människor som rör sig mycket, såsom idrottsmän och dansare."
Kan det verkligen vara så att jag går och springer alldeles för mycket? Idrottsman och idrottsman. Men det BLIR många turer mellan soffan och kylskåpet om kvällarna. Nån annan idrott blir det inte direkt, för jag blir nog slut av detta och behöver vila också. Ibland tar jag dessutom i och dansar ganska intensivt till Gagnam Style. Oj, sa jag det där högt??!
Min fråga är alltså, kan det vara hälsporre som jag har fått? Och är min höga motionsnivå orsaken till detta?
Lunchbestyr.
Cecilia.
Vänster bild direkt från kameran. Höger bild i högsta grad en av mina favoritredigeringar. Och på en sån fin person kan det ju inte bli annat än vackert.
Övrig update.
Saknaden av diverse sociala medier existerar inte för tillfället. Ser däremot fram emot att fota mina busiga brorsbarn. Tavlan jag tänkte måla till min son när jag var gravid ska påbörjas inom kort. Äntligen. Solen skiner och livet känns som en frisk fläkt.
Fast snart ska jag till tandläkaren.
Nu är det jaget.
Låg och funderade på mitt liv när jag gick in på min kära vän Sandras blogg och upptäckte att hon funderat på ungefär exakt samma sak. Jag kunde inte skrivit det bättre själv och känner inte heller att en fullständig förklaring bakom mina tankar är nödvändig.
Men..
Jag ska pausa mitt liv ett par sekunder, redigera och sen trycka på play igen. Och leva MITT liv. Jag ska bry mig om mig själv och mina nära och kära. Jag ska måla min tavla. Jag ska fotografera utav bara helvete. Jag ska redigera bilder. Jag ska gosa med min underbara son. Jag ska samla positiva energier. Jag ska åka till det där gymmet. Framför allt ska jag ta tillvara på mitt liv och min tid.
Och till förmån för detta säger jag hejdå till..
...facebook
...instagram
...wordfeud
...spel överhuvudtaget
...och annat digitalt tjafs.
Om än för en tag. Vi kanske ses där igen. Mycket snart, snart eller aldrig.
Men verkliga livet finns kvar. Det är där vi ses. Och här på bloggen (om man nu kan kalla det för att ses).
Nånstans i Skärgården.
Svettigt.
Möjlig träningslåt. Tung och svettig. Kan vara nåt att lyssna till på gymmet.
För nu vill jag se min svett. Imorgon är det möjligt att jag är svettig och bakis, men det räknas inte.
Modenytt.
Jag är egentligen ingen halsbandskvinna.
Ändå köpte jag ett sånt där kort stort ett.
Dagens pinne-outfit.
Att man aldrig lär sig. Att kläder som väl har hamnat i "klädhögen" nog ska ligga kvar där.
Men under morgonens stress med väskpackning, sminkning och matlådor hit och dit, glömmer man lätt att man på den där beiga koftan, som grävts fram underst från "högen", lagt den osynliga stämpeln "rör ej - ska tvättas efter spill av okänd vätska".
Så nu får man gå med en kofta som är stel som en pinne på ena sidan. Hela jag känns stel på nåt sätt.
Annars är det en bra dag idag. Förutom att sonen var oerhört ledsen när jag lämnade honom på förskolan. Kommer fröknarna hitta nappen som ligger i yttersta facket på Dumle-väskan??
