Hörde jag Leva?

Då var det väl dags att summera året 2013 och samtidigt blicka framåt inför det nya året.

 

 

 

 

Förutom att jag jobbade, lagade mat, åt, sov och var med min son, så hände det egentligen ingenting. Förutom:

 

..att jag skuldsatte mig ännu mer genom ett nytt objektiv till min onödigt dyra hobby.

..diverse semesteraktiviteter som innefattade campingsemester och fjällsemester.

..och när jag tänker efter, en hel del fotande.

 

Men grejen är den, att jag är ganska nöjd över året som gick!

 

 

 

 

En lottovinst.

Fred på jorden.

En ny större lägenhet.

En vilja att sluta med beroendeframkallande medel.

Minst ett fadderbarn.

Ett upphörande av björnfobi.

En bil som jag kan lita på.

Förändring i politikernas klimattänk.

En personlig tränare som jag är rädd för.

 

 

 

 

 

 

 

Nu drar jag alla kvinnor/tjejer över en kam. Men jag skulle tippa på att alla kvinnor äger, eller skulle vilja äga, minst 30 par skor. Det är någonting med kvinnor och skor. Något slags magnetfält. Att gå förbi en skoaffär utan att köpa eller fantisera om ett eller flera par nya skor är omöjligt. Att besöka websidor med skor utan att köpa eller fantisera om ett eller flera par nya skor är omöjligt.

 

Det är bland annat den här typen av konsumtion som är med och bidrar till att jorden börjar må sämre och sämre. Som bidrar till att våra barns framtid inte ser vidare ljus ut längre.

 

 

Alltså, här kommer ett hett tips på hur just du kan vara med och att bidra till att rädda vår jord:

 

 

Hur förklarar man för ens barn, bonusbarn och andra barn att det inte blir några julklappar i år och framöver för att vi måste rädda planeten? Rädda moder jord och våra barns, barnbarns och barnbarnsbarns framtid. Rädda deras EGEN framtid här på jorden.

Hur förklarar man för någon som inte förstår. "Vad är framtid?" Hur förklarar man för någon som bygger upp förväntningar inför julen genom samhället, barnprogram, dagis, skola, familj, kompisar, omgivning mm?

Och hur hanterar man ledsna och besvikna barn som lämnas tomhänta när Jultomten gått?

 

 

 

 

 

Vi klarar inte av att se våra barn ledsna. Ledsna utan att förstå. Därför fortsätter vi att konsumera. Konsumera konsumera konsumera. För barnen blir ju glada. Vi glömmer allt annat. Kärleken till barnen är starkare än kärleken till deras och jordens framtid.

 

Hur gör man då? Jag vet inte... Därför köper jag julklappar i år också. Och hoppas att världens inställning har ändrats till nästa år. Hoppas.

 

 

Att kleta och rulla ihop en massa köttbullar av en kladdig köttfärssmet och med den här årstidens torra och nariga händer, känns ärligt talat inte så inbjudande och speciellt fräscht. Plasthandskar är absolut ett alternativ, men har ni som jag alltid slut så kommer här ett hett tips:

 

1) Rör ihop det ena med det andra med någon form av köksredskap. En slev eller en gaffelslev är att rekommendera.

 

Varför tappar man liksom allt omdöme när man är på Ikea? Hemma har man gjort en fin och billig lista och är fullständigt övertygad om att just detta minsann är det ENDA som ska följa med hem. MEN, så fort man sticker in näsan på Ikea glömmer man omedelbart att den där listan över huvud taget existerat.

I bilen hem känner man sig nöjd. Till en början. Men ju närmare hem man kommer desto mer börjar man gruva sig för att alla de stora paketen på ett eller annat sätt måste förflyttas från bilen, upp tre trappor och in i den röriga lägenheten.

När man väl väl burit in allt och förväntansfull ska öppna paketen kommer nästa smäll. Det man alltid förtränger när man är inne i Ikeahetsen. BYGGA IHOP. Något som förmodligen har slutat med fler skilsmässor än bröllop.

Inte nog med det. När väl sista skruven är dragen, upptäcker man alltid något av följande:

MEN. Så kom någon med den briljanta idén att jag ju kunde sluta på självaste nyårsafton. Perfekt. Fast egentligen hatar jag nyårslöften, eftersom jag ändå aldrig håller dem. Men det var en bra idé tyckte jag, precis i den stunden som sista snusen tog slut.