Att handla på Ikea & Ond bråd död.
Och hem kom jag från Ikea med bilen full av stora paket och en överskriden budget på 3300 kronor.
Varför tappar man liksom allt omdöme när man är på Ikea? Hemma har man gjort en fin och billig lista och är fullständigt övertygad om att just detta minsann är det ENDA som ska följa med hem. MEN, så fort man sticker in näsan på Ikea glömmer man omedelbart att den där listan över huvud taget existerat.
I bilen hem känner man sig nöjd. Till en början. Men ju närmare hem man kommer desto mer börjar man gruva sig för att alla de stora paketen på ett eller annat sätt måste förflyttas från bilen, upp tre trappor och in i den röriga lägenheten.
När man väl väl burit in allt och förväntansfull ska öppna paketen kommer nästa smäll. Det man alltid förtränger när man är inne i Ikeahetsen. BYGGA IHOP. Något som förmodligen har slutat med fler skilsmässor än bröllop.
Inte nog med det. När väl sista skruven är dragen, upptäcker man alltid något av följande:
Den sista skruven skulle inte alls varit den sista skruven.
Möbeln ser ut som lutande tornet i Pisa.
Skyddsplasten är kvar. Och fastskruvad.
Något saknas.
Ett blad i bruksanvisningen hade tydligen ramlat ut, och resultatet blev där efter.
Möbeln är klar, men det är skruvar och "annat krafs" kvar i påsen..
I ett av de stora paketen fanns den här möbeln.
Och det här är också sista bilden på mina två fina och trogna hyacinter. Igår blev jag paranoid och trodde att jag höll på få andnöd och allergichock av den starka doften. Jag steg upp mitt i natten och kastade ut dem i snön. Jag dödade dem. Det känns hemskt, men så är det. Har inte vågat titta på liken än.
Skulle lyssnat på mamma.
KOMMENTARER
