In the backyard.
Inför semestern.
Tre veckor kvar så då det är väl dags att börja tänka på sommarformen.
Hobbyfotografens kalender.
Då var det dags att damma av kameran! Måste nog köpa ett nytt objektiv också. Kanske ett sånt
här? Har ju haft så oerhört fullt upp senaste tiden. Med att ligga på soffan om kvällarna och pilla navelludd i väntan på att få gå och sova. Trött. Tid till foto har inte funnits. Kalendern har varit full.
Nu har jag dock fått lite fotoförfrågningar och det är jag verkligen jätteglad över. Kommande månader blir det familjefoto, bröllopsfoto, bebisfoto och gravidfoto. Så nu är det dags att rycka upp sig. Ändra planerna. Och kul ska det bli!
Ska bland annat fota denna snygga böna igen.
App in your face.
Här provar vi min nya app Gorillacam. Med självutlösare. Och jag som undrat hur tusan folk fotar sina no hands out-fit bilder.
Middagsdags.
Någon glömde köpa vetemjöl och där stod jag med ett torskpaket och hjärnsläpp. Slängde ihop/improviserade fram något som skulle föreställa torsk i vit sås med hackat ägg, men resultatet såg snarare ut som något som nån tuggat, svalt och sen hostat upp. Och torsken var seg som en cykelslang.
10-åringen öste däremot komplimanger över hur gott det var. Sambon sa nåt i stil med det också, men jag vet fortfarande inte om det fanns nån sanning i dem uttalandena, eller om det bara var deras diplomatiska och villintesåranågon-sidor som gjorde sig till känna. Eller så kanske det VAR gott. Själv tänkte jag bara på upphostningsförloppet.
Jag har egentligen aldrig gillat torsk.
Frisören gjorde ett klipp & gick på Cirkus.
Att gå in i olika yrkesroller är kul och händer ganska ofta. Från att vara hobbyfotograf till att vara frisör. Från att vara frisör till att vara Cirkusanhängare. Från att vara Cirkusanhängare till att vara stressig upptagen morsa. Osv.
Efter klippet drog vi på Cirkus.
Här ser sonen ganska lugn ut. 15 minuter senare var han i full gång och tog över showen helt. För mamma i alla fall. Slutade med att vi fick lämna Cirkusen i halvtid när situationen urartat och det blivit lite väl mycket show vid sidan av showen.
På badet & Att ta tillvara på solen.
Hade egentligen annat att göra, men följde efter övertalning med till områdets utomhusbad. Jag ville ju se sonen ta årets första dopp! Där möttes vi av övervakande lätt förvirrade småbarnsföräldrar och stökiga och uppspelta barn. Och då har vi den delen av småbarnsförlädrarna som har kört hårt i vinter och som gärna står vid poolkanten och övervakar sina barn. Och så har vi den andra delen av småbarnsföräldrarna som bär någon typ av plagg på överkroppen och som står nere i poolen med benen under vattenytan och övervakar sina barn. Jag hörde till den senare gruppen.
Vid "sin plats" kan man slappna av och liggandes slita av sig linnet. Magen ser ju faktiskt ut att ha kört hårt hela vintern när man ligger ner. Men det vore kanske konstigt att åma omkring på badet i nån sorts liggande ställning. Ungefär som att åka omkring på en osynlig flygande matta och sen tro att man smälter in.
Senare samma dag kunde jag i min ensamhet sitta på balkongen och insupa sol och vuxendricka. På en söndag.
Fjällturen.
Årets mentala återhämtning landande så i Stora Sjöfallet. 32 mil rakt in i landet. Glad i hågen stötte vi på både järv och räv, men när vi rätt och slätt klev över björnbajs på hög höjd, ja då fick jag fruktansvärt bråttom ned. Så bråttom att jag hoppade rakt in i ett utstickande träd med låret till följd av att jag fick halta hela vägen ned. Björnfobin hade varit nog så närvarande på väg upp på berget, men efter bajssynen trodde jag att jag såg björnar både här och där och uppe och nere. De var bakom mig och framför mig, lurpassade bakom krönen, iakttog oss från buskarna och ibland kände jag mig till och med jagad. Väl nere på vägen kunde jag andas ut, men då plötsligt ÄR vi verkligen iakttagna. Då hoppar en renjäkel fram och skrämmer livet ur mig. "Är det där en attackposition?!!!" ropar jag, fortfarande inne i ruset av min björnrädsla. Men renen blir lika rädd och hoppar därifrån och in i skogen. In till björnarna.
Natten i tältet var mysig med midnattssol och tystnad. Och än en gång lurar jag ut min kompanjon med morakniven i högsta hugg efter att jag hört steg utanför tältet. Förmodligen från en björn. Den försvann dock iväg så fort vi öppnade tältduken..
Men det var en mysig resa! Strålande sol och myggfritt. Kunde inte blivit bättre.
Där ungefär såg vi bajs och där ungefär vände vi.
OBS! En av bilderna har inte någon av oss tagit.