Hörde jag Leva?

 

 

(bild från google.)

(bild från google)

Backträning.
Myggjävlar säger jag bara. Det där stället är myggjävlarnas tillhåll. Har i princip glömt att jag faktiskt sprang upp för djävulsbacken flera gånger. Glömt att jag höll på att dö flera gånger. Myggbetten kliar för mycket.


På bilden kan ni se hur otroligt brant backen är. Vrid huvudet lite åt höger för extra lutning. Som ni också kan se ser det konstigt nog i princip myggfritt ut på bilden. Det är för att alla sitter på mitt huvud.

För er som av nån anledning surfar med Explorer kan denna blogg se ut aningen olik verkligheten. Jag försöker åtgärda problemet, men vi får väl se hur det går med det. Enklast vore ju om ni helt enkelt använde Google Chrome eller Firefox istället. Eller så får jag försöka fixa. Nån som har nåt tips?? Jag hatar att googla på sånt där.

Resultatet av en överkreativitet blev en blogg, efter timmar av kodning, som är grå, till synes seriös och aningen stel. Kan ha med vädret att göra. Men det är bara en löst flygande spekulation. Men nu är jag trött på html och css så nu ska jag fixa lite bilder istället. Kan hända jag städar lite också. Troligtvis inte, men ändå.

Testade teleobjektivet lite mer ingående idag. Har inte haft tillfälle att använda det så mycket som jag velat, men efter idag så håller jag i det som i en nyfödd bebis.

Om det är någon som känner för att ställa sig framför kameran, eller känner någon som vill, och förhoppningsvis få lite roliga bilder, hör av dig till mig. Det är helt sonika gratis. Än så länge. Se kontaktinfo i sidomenyn.

---

* Här ska det egentligen vara en bild, men den kommer troligtvis lite senare. *

---

Bildtext:
På väg till Haparanda stannade vi till vid den oerhört vackra Kalixälven och nån camping typ därikring. Solen sken oerhört mycket för att vara en regnig och grå sommar (som ni snart kan se på bilden) och vi satte oss på en filt och tröck i oss MumsMums och kaffe. Lite bilder togs som är nån annanstans än här och sen drog vi vidare.


Övrig text:
Lite pengar fattigare senare kunde vi dra hemåt och på Ica Maxi Haparanda bytte vi en bajsblöja med ett i luften hängande barn på en vanlig toalett. Där kan det också hända att jag köpte något annat förutom godis. 13 minuter senare kunde vi återigen tyda en oerhört ogästvänlig odör i bilen vilket ledde till att vi fick stanna och byta ännu en bajsblöja på en inte alls klippt gräsmatta.

Hemåt. Slut.

Meningen med den här bilden var ju egentligen att skuggan av ringen skulle formas till ett hjärta, men då behöver man typ en förlovningsring eller liknande. Det här är en helt vanlig ring från Indiska, MEN, tittar man riktigt noga kan man i ett visst sken och ur en viss vinkel ana en Buddha som äter mjukglass.

Amatörfotografen fick äran att fota studentporträtt och jobbar just nu för fullt med bilderna. Studenten var toppen och tålmodig vilket resulterade i många bra bilder. Fler bilder kan eventuellt dyka upp senare.

 

Och mamman och pappan drog en lättnads suck.
Blöt som en disktrasa fick Lejonet lägga sig bredvid sin bästa vän igen och hjälpa honom somna. Sen åkte han in på torken igen. Och så var sagan slut för den här gången.

Barnet ville inte släppa taget. Men nu ligger han i tvättmaskinen. Lejonet. Inte barnet. Ber till Gud att kattdjuret klarar sig helskinnad. Om inte förmodas katastrofläge.

Nationaldagen kunde firas i hemmets lugna vrå. Och på Biltema. Fast egentligen var det inte speciellt lugnt då jag var ensam hemma med barnet som i sin tur var lite vild och följde efter mig ungefär exakt överallt. En snabb fil och flingor till middag och i princip jättemånga koppar kaffe på det. Nu mår jag lite illa.


Nästa vecka blir också så där rolig. Börjar med jobb, följt av en IKEA* som till sist avslutas med en 4 dygns ensamhet med den bästa som finns, now also known as the klängmonkey, fast FORTFARANDE det bästa som finns!! 

Jag vänder mig till Buddha och önskar kraft, mod och kanske lite extra pengar.

Börjar äta spaghetti redan nu och kommer troligtvis lägga mina 103 ihopskramlade enkronor på några kaffepaket och ett paket cigg. Nä, skoja bara. Jag röker inte.





Ha nu två riktigt slitsamma arbetsdagar innan helgen. Själv ska jag agera amatörfotograf på en skolavslutning, gäst på en annan samt slappa och ligga vid polen.


* = byaslang för en heldagstripp till Haparanda för besök på Ikea och typ några andra butiker i området.

Jag gav inte upp. Åkte till Stockholm och där fanns min bikini. I rätt storlek och allt. Se nedan.
(Läs bakgrunden här) Perfekt. Och det var i princip det enda jag handlade. Nöjd kunde jag åka hem med min bikini i bagaget.



OBS! Personlig tränare sökes! Du skall:

-  vara stark. Så att du orkar dra mig samt ett barnvagnsekipage med ett barn i till gymmet.
-  vara bra med barn. Du kommer vara barnvakt på gymmet medan jag tränar.
-  vara realistiskt hotfull. Så att jag verkligen gör som du säger.
-  vara stark (återigen). Så att du kan hålla kvar mig och ett barnvagnsekipage med ett barn i, om vi  skulle försöka fly någonstans. Som hem.
-  kunna laga god och nyttig mat som du sen tar med dig till mig.
-  vara realistisk hotfull (återigen). För att få mig att äta din mat om jag skulle försöka fly någonstans. Som till Max.
-  framför allt - hjälpa mig i form till min nya bikini.


Det var nog allt. Hör av dig till mig om just du uppfyller dessa krav.

Vi kliver in ett totalt mörker. Fan, jag ångrar mig direkt. Pulsen går upp. Jag ser inte mina egna fötter. Ändå måste vi gå framåt. Jag går med ena handen för ögonen. Det är nog bäst. "SURPRISE!!" Nåt slags spöke hoppar fram. Jag ser inte så noga. Vi fortsätter genom en mörk labyrint. Då och då möts vi av läskiga ansikten och kroppar som kommer mot oss. Jag hör mest ljud. Hjärtat dunkar. Vi kommer ut på en balkong. Ljus. Freddy Krueger står i ett hörn och sneglar på oss. Plötsligt rör han sig snabbt emot oss. Hjälp. Jag blir faktiskt rädd. Vi blir hänvisade in genom en dörr. In i mörkret. In i Spökhuset. Plötsligt står han bakom oss. Freddy. Vi skriker och springer framåt. Plötsligt är han framför oss. Han ger inte upp. Vi blir till sist av med honom och fortsätter framåt. Jag går mot min vilja först. Men jag vill inte heller gå sist. Upp för trappor. Ner för trappor. Då hoppar plötligt en stor varulv fram. Shit. Vi skriker. Ett varulvstryne stirrar på oss och grymtar. Jag håller för ögonen precis så att jag kan se vart jag går. Men han är i vägen. "Flytta på dig tjockis!" skriker den yngsta i sällskapet. Men han står i vägen. En av oss kommer förbi. Jag är kvar. Öga mot öga med varulven. Det ÄR kanske en riktig varulv, tänker jag. Han ser att jag rädd. Hjälp mig, NÅN! Jag tar mod till mig och fösöker klämma mig förbi. Jag blir fast mellan varulven och väggen. Varulvstrynet grymtar och blåser mig i örat. Blä. Vi är äntligen förbi, men varulven fortsätter grymta efter oss. "Vad glor du på?!" skriker den lilla rösten igen. Vid det här laget vill jag bara ut. Vart var Nödutgången? Jag ser bara mörker. Vi skrattar av rädsla. Nu får det vara nog. Vi går fortare och fortare och till slut springer vi i paniken. Dagsljus. Puh. Jag blickar bakåt mot Spökhuset. Freddy står på balkongen.

Men jag skulle nog lagt mina 40 spänn på en sockervadd och en Cola istället.


Nu är jag i Thailand någonstans utanför vår bungalow. Det är hetta och jag njuter av värmen. Men det är dags att åka hem till Sverige. Jag vill inte. Det är bara timmar kvar till flyget går och jag tar upp biljetterna. Där står det Bangkok - Grönland. GRÖNLAND! Jag har bokat fel. Fan. Panik. Hur gör vi. Jag vill inte till Grönland. Men vi har inget val. Vi hinner inte boka om och dessutom är vi panka.
Nu sitter vi på planet. På väg till Grönland. Jag är rädd. Tittar ut genom fönstret. Jag ser marken och det går snabbt. Vi närmar oss träden med en fruktansvärd fart. Nu är det kört. KRASCH.

Och på nåt märkligt sätt hinner jag tänka att det är ju lika bra för jag vill ju inte till Grönland. Och dessutom så vaknar jag ändå vid kraschen. Och det gjorde jag. Skönt. Men jag är fortfarande skakis där jag ligger i sängen. Det var sista gången jag såg en film om en flygkrasch dagen innan jag ska flyga.