Ibland känns det extra bra att shoppa.
Jamen visst.
Den här jackan hade mycket väl kunnat flytta hem till min enkla boning.
Nytänkande.
Barnet behöver en ny säng och sängplats. Men så insåg jag att en ny säng verkar överflödigt. En ny sängplats verkar duga.
Halleluja för ärliga människor.
Det hela börjar som en helt vanlig fredagseftermiddag på Coop-parkeringen. Jobbveckan slut och fredagsmiddan inhandlad. Nu vill jag bara hem till soffan. In med barnet i bilen och sen gasen i botten hem. Äntligen. Slänger mig i soffan och ska dumpilla lite på min telefon, tillika min plånbok. Letar i väskan.......EEH, inte där....men SHIIIIIT OCKSÅÅÅ!!! Jag satte mobilen på biltaket!!!!! NEJ NEJ NEJ, det här får inte hända!! Blir helt nollställd i huvudet och ser framför mig det värsta som kan hända. Nån hemsk människa hittar den och tar över hela min identitet inklusive min telefon. Jag kommer bli fattig och kapad och jag vet inte vad... Bara hoppas den har blivit överkörd istället..
Gasen i botten till Coop-parkeringen. Krälar som en tok mellan bilarna. Folk måste undra vad jag egentligen går på. In till kundtjänst, men ingen telefon där heller.
Åker hemåt. Nu är jag slut som jag. Visa-kortet, körkortet, mobilen. Bara börja ett nytt liv. Och så är jag hungrig också.
MEN, när jag kommer hem får jag reda på att jag nog KOMMER få mitt liv tillbaka! En taxichaufför har hittat fodralet med mitt liv i, på en väg nånstans på Örnäset. Och är dessutom på väg med det till oss!!!!
När han kommer (ja, han kommer faktiskt, trots att jag hade mina tvivel) vill jag bara krama honom och tacka honom för att han räddat mitt liv. Fast, kanske lite överdrivet, så jag tackar med ett handslag, ger honom en hittelön och kallar honom ängel.
För det är han. Halleluja och amen.
Ostindienfarare.
Lilla D.
Och så drar det iväg igen.
Det går segt nu. Försöker redigera bebisbilder, men datorn vill bara stänga av hela tiden. Behöver jag kanske en helt ny dator? En bärbar. Eller kanske en stationär ändå. Och ett eget arbetsrum. Med högt till tak och utsikt över en sandstrand med skvalpande vågor, där man kan skymta horisonten långt långt borta. Vita väggar och stora fönster, så att mängder med ljus kan svepa in över rummet. Perfekt för att kombinera arbetsrummet med en egen fotostudio. Vilken dröm!
Nä, nu ska jag gå och ta en macka och parkera mig i soffan. Får fortsätta drömma en annan gång. Måste försöka laga den där datorn också.
45 veckor kvar.
Tills man kan ta en liknande bild som nedan. Bläddrar febrilt i H&M katalogen efter höstkläder. Funderar var jag kan ha mina vinterdäck och om takboxen kommer hålla för all snö. Behöver jag nya vinterskor? Har jag nå vinterskor över huvud taget?! Julklappar.... I år igen. Bäst att börja fundera redan nu. Detta svammel, men som gör barnen glada.
Om 45 veckor kan jag åter lägga dessa tankar åt sidan igen. Åh, vad jag längtar.
Gårdagens tre goda sanningar.
Här följer de tre sanningarna: