Halleluja för ärliga människor.
Det hela börjar som en helt vanlig fredagseftermiddag på Coop-parkeringen. Jobbveckan slut och fredagsmiddan inhandlad. Nu vill jag bara hem till soffan. In med barnet i bilen och sen gasen i botten hem. Äntligen. Slänger mig i soffan och ska dumpilla lite på min telefon, tillika min plånbok. Letar i väskan.......EEH, inte där....men SHIIIIIT OCKSÅÅÅ!!! Jag satte mobilen på biltaket!!!!! NEJ NEJ NEJ, det här får inte hända!! Blir helt nollställd i huvudet och ser framför mig det värsta som kan hända. Nån hemsk människa hittar den och tar över hela min identitet inklusive min telefon. Jag kommer bli fattig och kapad och jag vet inte vad... Bara hoppas den har blivit överkörd istället..
Gasen i botten till Coop-parkeringen. Krälar som en tok mellan bilarna. Folk måste undra vad jag egentligen går på. In till kundtjänst, men ingen telefon där heller.
Åker hemåt. Nu är jag slut som jag. Visa-kortet, körkortet, mobilen. Bara börja ett nytt liv. Och så är jag hungrig också.
MEN, när jag kommer hem får jag reda på att jag nog KOMMER få mitt liv tillbaka! En taxichaufför har hittat fodralet med mitt liv i, på en väg nånstans på Örnäset. Och är dessutom på väg med det till oss!!!!
När han kommer (ja, han kommer faktiskt, trots att jag hade mina tvivel) vill jag bara krama honom och tacka honom för att han räddat mitt liv. Fast, kanske lite överdrivet, så jag tackar med ett handslag, ger honom en hittelön och kallar honom ängel.
För det är han. Halleluja och amen.
