Hörde jag Leva?

Jag kommer hem efter en lång uppfriskande promenad. När jag öppnar ytterdörren möts jag av en oerhört god doft. En doft som alltid finns där precis i rätt tid och som långsamt smeker sig in i näsan och fyller hela kroppen med eufori. Nybryggt kaffe. Jag slänger av mig skorna vid dörren. Alla andra skor står snyggt uppradade på skostället. Jag går in i köket för att dricka ett glas kallt vatten. Diskbänken skiner ren och diskmaskinen står tom. Bordet är torkat och posten ligger i en fin hög på bänken. Med ett leende på läpparna häller jag upp en kopp rykande kaffe och sätter mig i vardagsrummet. Solen skiner in genom fönstret och lyser på den blanka tv-bänken. Soffan känns allmänt ren. Jag sneglar in i sovrummet. Sängen är renbäddad. Tvättkorgen är tom och ett par tröjor ligger fint vikta ovanpå. Jag myser ner i soffan och tar en slurk kaffe. Vilken härlig känsla.

Och det här är förmodligen inte på riktigt. Men tänk om det var det.