Är ni less på "selfie"inlägget?
Då kan jag berätta att vi var på damernas femte semifinalmatch ikväll. I basket alltså. Vi satt som vanligt längst ner bakom motståndarnas spelarbänk. Så nära att man kunde snyta sig i deras hår. Om man hade velat.
Första gången vi var på match för nån vecka sen var sonen exalterad och som i trans. Idag vägrade han se annat än Pax och Sean Banan på telefonen. Vi lyckades ta oss igenom hela matchen.
En bild från matchen. Och när jag såg denna bild och jämförde lite med vinklar och huvuden och sånt insåg jag att sonen såg matchen från precis denna vinkel. Kan möjligt förklara det snabbt kommande ointresset och rastlösheten som infann sig. För vem skulle tycka det var kul att se en massa huvudlösa kroppar springa runt huller om buller och fram och tillbaka, och sen en boll som dyker upp lite då och då. Ibland över, ibland under. Det måste ju vara omöjligt att under de förutsättningarna skapa ett realistiskt mönster som i det stora hela ska sammanställas till en rafflande semifinalmatch i basket.
Luleå vann förresten.
KOMMENTARER
