Kick på spark.

Medan de andra åkte längdskidor passade jag på att utmana fartlagarna med svärmors spark. Hur fort gick det egentligen att sparka med en spark i nedförsbacke? Sagt och gjort. Jag vände sparken i färdriktningen och gav mig av utan någon vidare taktik eller tanke. Sparkade för glatta livet. Ingen ser mig ändå, tänkte jag, när jag insåg hur otroligt sjukt detta måste ha sett ut.

Det dröjde inte länge innan jag totalt tappade kontrollen och vurpade i vad som kändes som 120 km i timmen. Nu bryter jag benen, hann jag tänka, men klarade mig mirakulöst nog med skrubbsår på knäna och ont i tummen. Puh. 

Men jäklar vad kul det var! 


När de andra lite senare ville vara med i sparkleken tog jag det lite lugnare. Lite.





KOMMENTARER


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

VÄLKOMMEN
  • bloglovin