Livets cykel.
Orkar inte gå in i detalj på det tråkiga som har hänt, mer än att livet förändrades i ett ögonblick. Ett liv i min närhet slocknade oväntat och plötsligt började jag fundera på mitt eget ur ett helt nytt perspektiv. Jag har egentligen inte förstått innebörden av det som har hänt än. Bara att det har hänt. Och att det är ofattbart.
Trots allt går livet vidare. Med det man har. Minnena är viktigare än någonsin. Och min son knyter jag närmre om hjärtat. Han påminner mig om nuet och att livet fortsätter. Att livets cykel inte stannar.
Han har ritat en nyckelpiga på dagis. Vår son. Den finaste nyckelpigan jag någonsin sett.
Ta hand om er!
KOMMENTARER
