Secondhandfynd.
Halva priset var det dessutom. RK rockar svårt hårt just nu. Det fanns hur mycket som helst som jag hade kunnat tänka mig. Det blev en häftig sommarjacka till lillsonen också, men det blev allt för denna gång.
Att inte vara för hård med sig själv.
Jag har redskapen. Jag har tiden. Orken då? Vad är rimligt att kräva av sig själv för att få kroppen och sinnet att må bra. Är det bara att bita ihop och köra. Köra fast orken tryter. Köra så att svetten flödar och fingrarna blöder? Kommer du att tacka dig själv om månader, år, när du känner att mödan gett resultat?
Förmodligen. Ganska säkert.
Så därför har jag beslutat att driva mig själv det där lilla lilla extra som krävs för att gå och byta till träningskläder istället för att ta telefonen och slänga mig i soffan.
Idag var en sån dag. Egentligen orkade jag inte, men bytte ändå om och började köra.
MEN DÅ..!
..efter några lyft med hantlarna blev jag plötsligt oerhört dödligt hungrig! Tänkte på Skagenröran som låg i kylen och beslutade att det nog var bäst att lägga träningen åt sidan till nästa gång och gå och äta istället.
Man ska inte köra för hårt med sig själv.
Ensam fick nytt hem. Och ny stil.
Mitt Secondhandfynd välkomnades med öppna armar hemma och fick ny stoppning och nytt tyg och blev glad. Och jag med. Det var det mesta jag gjort i kreativitetsväg på mycket länge och nu vill jag göra mer!
Stolen kostade 60 kr och stod där ensam av sitt slag mitt ibland alla andra uddingar. Under sittdynan har någon skrivit sitt namn och årtalet 1971. Någon har brytt sig om denna stol en gång i tiden.
Vad hände idag?
Plötsligt var jag medlem i en ny klubb. Det kom från ingenstans och nu känns det inte alls bra.
Fetman i världen ökar och jag går med i en soffklubb.
Inte nog med det. Plötsligt befinner jag mig i kassan på Systembolaget och köper en till synes läskande Cider..! Sist det hände är 15 år sen.
Den smakade inte alls som jag av någon oförklarlig anledning hade väntat mig. Rättare sagt, den smakade precis lika illa och hemskt som för 15 år sen.
Vad tog det åt mig egentligen.
Chokochock Muggkaka.
Snabbt. Gott. Nyttigt. Typ.
Träningsnytt.
Nu är det gasen i botten efter över ett halvår av konstant återkommande förkylningar.
Idag lurade jag och Maria med varandra till Ormbergsbacken. Det gick bra beroende på hur man ser det. Jag kan väl inte direkt rekommendera att börja sin träningskarriär med blod, svett och tårar i en brant backe.
Men jag kör på. Promenader hit och dit och lite hemmastyrketräning. Det är ju inte sommar än. Konstigt nog är förra årets sommarkläder aningen tajta. Ändå har jag inte tvättat dem nånting..
Balkongnytt.
Det börjar nog arta sig. I år satsar vi en gnutta tid till balkongen. Nya möbler, dynor, ljus osv. Att köpa en fin blomlåda innebär att det även bör sättas dit nån typ av blomma. Men. Fauna är inte riktigt mitt område. Jag hade kunnat tänka mig plastblommor.
Umgänge.
Fruktsallad och schack
.
Gissa maträtten.
Jag lyxar till det.
Man får bara en, högst två, när man köper en kebabpizza. Jag är ego och smugglar över den på min tallrik utan att fråga någon annan. Ibland frågar jag för att inte verka girig, men det är oftast ingen som vill ha ändå.
Nu kan jag lyxa till det och äta hur många jag vill till kebabpizzan. Till allt jag vill. Och det gör jag också. Här har jag pimpat min tonfiskröra.
Allt har en första gång - till slut.
Att låta kroppen vila.
Säga vad man vill om fenomenet egentid. Idag är vi hos barnens farmor och farfar, och under tiden de andra roar varandra kan jag stänga in mig i ett rum fyllt med dagsljus, tystnad och en säng. Ryggen värker fruktansvärt och förkylningen trycker i skallen och ger en hemsk huvudvärk.
Jag är inte saknad eller behövd just i detta nu och det gör att jag kan gömma mammastressen under kudden ett tag. Dagens egentid gör min kropp glad. Nu vill jag bli frisk igen.
Kvällens.
Barnet har somnat. Jag snosar på hans panna och säger gonatt. Själv känner jag mig trött och lägger mig i sängen. Tittar på klockan.
19.57. Ojdå.
Men jag har ju faktiskt blivit lite förkyld. Känner att jag har mycket att fundera på också så jag låter bli att stressa upp mig.
Gonatt..
Kalashelgen.
Vi firade familjens 40-åring. Och världens finaste sådan!
Dagens lärdom - Hemligheten bakom plattångslockar.
Efter dagens möte med frisören, som för övrigt är en väldigt fin vän till mig, kände jag mig nöjd. Dels med frisyren, men även med den otroligt hemliga och värdefulla information som givits mig under de sista minutrarna i frisörstolen.
En yrkeskvinnas hemligheter ska inte avslöjas om så inte absolut är nödvändigt.
Jag iakttog förloppet som kallas "fixa" i frisörmun. Hemligheten avslöjades således utan att något sagts. Följdfrågorna bekräftade bara det jag just sett. Hemligheterna bakom perfekta plattångslockar är alltså:
• Plattången ska vara oerhört rykande varm. Röken ska liksom bolma upp som när du sprutar tändvätska in i en glödande grill (obs! rekommenderas ej..)
• Greppa håret och vrid ETT HALVT varv. OBS!! Inte ett helt. Inte två eller tre, utan ett halvt varv! Sen draaaa.
Inga mer armbågar ur led. Ingen mer besvikelse.
Nyårsnytt.
Så här pigg och smilfink* kunde man se mig några gånger under Nyårskvällen.
Men skenet bedrog.
Egentligen var jag besatt av onda bakterier som orsakade lidande i min hals och som gjorde mig till ett hostande slemmonster. Ett lidande som, efter för många dagar, fick sitt slut med en hård men rättvis penicillinkur.
Det tackar jag för.
*smilfink = smilare (andra synonymer; tallriksslickare, inställsam person. Man kan välja fritt det som passar)
Nyårslöftet
Det är lätt att vara tuff. Helst dagarna innan det magiska tolvslaget. Lova saker hit och dit. Försöka intala sig att det nya året ska medbringa nya vanor. Bättre vanor. Och utbringa de dåliga. Börja sitt nya liv och så vidare.
Hur som helst.
Idag var jag på Coop och handlade lite mat och förnödenheter. OCH till min stora fasa fick jag se att godishyllorna var totalt urplockade! Gapade liksom helt nakna mot mig. Jag blev stirrig och bara gick runt runt. Förvirringen var stor. Visste inte hur jag skulle hantera denna främmande situation.
När jag till slut sansade mig insåg jag att jag måste göra något som jag aldrig gjort förut...
..köpa en påse Allsorts.
Hjälp..?!
I år blev det inget Nyårslöfte.
En sjuk Jul - Ännu ett inlägg om mindre plågor.
Det är lördag morgon efter Julstormen. Endast Tomten är vaken och sitter med sin röda näsa och dricker kaffe i sin ofrivilliga ensamhet. Den sjuka Julen har drivit Tomten från sängen till soffan i en tidig morgontimma på grund av hosta, harklande och snörvlande. En ögoninflammation är även begynnande.
Mer om Julen kommer senare. Tomten, som egentligen är jag själv, hoppas på ett snabbt tillfrisknande och ska till nyårslöftet lova att vara snäll. Om det innebär att slippa en sjunde förkylning på fem månader.
Men.
Då finns det ju människor som har det mycket mycket värre så nu är det färdigklagat för nu.
Ha en fortsatt bra Jul!
Tandvärksstatus.
Igår fick jag åka akuttransport till närmsta möjliga tandläkare som hade ledig akuttid. Glömde nämna det i förra inlägget. Var nämligen tvungen åka iväg på arbetstid.
Jag blev förvarnad om en eventuellt lång väntetid, så jag kom väl förberedd. Iprenbedövad och bananmätt. Men jag hann knappt dra en smärtans suck i väntrummet så hörde jag mitt namn.
Tandläkaren försökte tona ner mitt allvarliga tillstånd. Spolade runt en saltlösning och ordinerade Corsodyl.
Tandläkaren försökte tona ner mitt allvarliga tillstånd. Spolade runt en saltlösning och ordinerade Corsodyl.
Det känns egentligen inte alls bättre idag. Tandvärken har till och med spridit sig. Idag har jag tandvärk i huvudet, i knät och under en fot.
Tandvärk är som sagt inte att leka med.
Någon som vill köpa ett par skor?
När man har en giltig ursäkt till allt.
Det hopar sig lite överallt i mitt liv just nu. Jag glömmer lunchmöten. Hinner inte med disken. Irrar runt och citat: ser drogad ut: slut citat. Kommer inte igång med träningen. Är allmänt bedrövlig.
Orsak:
Jag har TANDVÄRK!
Det är en ursäkt som funkar till det mesta. En giltig sådan dessutom.
Tandvärk och svullnad vid visdomstand kan nog sätta de flestas tillvaron i gungning. Man är inte sig själv. Lever i en smärtovärld utan dess like. Hunger är svår att mätta då käften knappt går att öppna. Att svälja kan eventuellt vara ännu värre.
Det hopar sig.
Jo. Jag har faktiskt en giltig ursäkt!
Vedervärdigt och osmakligt.
Man som kommer ut från Willys idag i telefon med någon annan:
"Och det sitter såna där JÄVLA tiggarJÄÄVLAR precis fan jävlar överallt!"
Jag finner inte dem rätta orden för vad jag skulle vilja säga till människor som har en sådan vedervärdig människosyn och som dessutom pratar med en sådan kuslig stolthet bakom rösten.
