Kick på spark.
Medan de andra åkte längdskidor passade jag på att utmana fartlagarna med svärmors spark. Hur fort gick det egentligen att sparka med en spark i nedförsbacke? Sagt och gjort. Jag vände sparken i färdriktningen och gav mig av utan någon vidare taktik eller tanke. Sparkade för glatta livet. Ingen ser mig ändå, tänkte jag, när jag insåg hur otroligt sjukt detta måste ha sett ut.
Det dröjde inte länge innan jag totalt tappade kontrollen och vurpade i vad som kändes som 120 km i timmen. Nu bryter jag benen, hann jag tänka, men klarade mig mirakulöst nog med skrubbsår på knäna och ont i tummen. Puh.
Men jäklar vad kul det var!
När de andra lite senare ville vara med i sparkleken tog jag det lite lugnare. Lite.
Kärleken till materiella ting.
Det är inte klokt vad folk lägger sin kärlek på nu förtiden. Människor älskar verkligen sina tv-apparater, iPads, iPhones, datorer, båtar, bilar och skotrar mm. Det finns ingen hejd för denna oerhört starka kärlek.
Kärleken till materiella ting är sjuk.
Jag är inte bättre själv. Jag älskar, och då menar jag ä l s k a r, verkligen min penna.
Pennan använder jag på jobbet och jag är verkligen kär i den. Jag vaktar den med mitt liv och gömmer den när jag åker hem. Jag tänker ofta på min penna. Skryter över den. Planerar framtiden med. Men jag lånar inte ut den till nån. Nä, där går gränsen. En utlånad älskvärd penna kommer aldrig tillbaka!
Kladdkakor & Fynd.
Det gäller att göra saker och ting enkelt. Så enkelt att en inte stressar upp sig och blir tokig istället för att njuta av att det är kalas. Slängde ihop två kladdkakor och en pizzasallad på en timme igår kväll, och självaste pizzorna hämtades efter jobbet idag från ett pizzahak. Så enkelt. Det var även enkelt att äta upp resterna av kladdkakan när gästerna gått, för jag tror seriöst att det var en av de godaste kladdkakorna jag gjort i hela mitt liv. Och jag har gjort m å n g a kladdkakor..
På lunchen idag panikshoppade jag enkelt en vas, som jag för övrigt även denna är otroligt nöjd över, på Röda Korset. Vad skulle jag göra utan dem! Förmodligen handla nån annanstans, men jag hittade dessutom två tallrikar i "samma serie" (ikeaskit) som vi redan har och som kan vara bra att ha. De där sista orden ska man i shoppingsammanhang passa sig extremt noga för, för dem kan få en att köpa i princip vad som helst.
(Fruktfatet på bilden, som egentligen är typ en vanlig glas-skål/glasskål är också köpt på RK.)
Humoranalys & Att bryta ihop.
Jag skrattar sällan till komedier. Inte heller till folk som jobbar med att vara roliga, till exempel stå-upp komiker. Jag skrattar inte åt roliga historier och inte åt humorprogram. Visst kan jag dra på munnen och småfnissa ibland, men det är den här genomtänkta och påtvingade humorn jag har svårt för.
Men.
Då kan istället spontana och omedvetna handlingar som mynnar i humor få mig totalt och helt ur balans. Till exempel FELSÄGNINGAR. Detta måste ju vara den simplaste humorn av de alla, men kan i fel sällskap verka förolämpande och personer som saknar självdistans kan ta illa vid sig och inte alls tycka det är kul. Det bästa är ju om personen som gör felsägningen skrattar själv så att man kan skratta med och inte åt hen.
Men då kommer vi till punkten då man själv gör en felsägning. I vanliga fall kan jag tycka att det är roligast om någon annan gör den, men då kan det komma stunder som idag:
Jag står på jobbet med flera stora högar papper. Två manliga medarbetare står bredvid och ytterligare en man från ett annat företag kommer in. Jag ska seriöst förklara för den sistnämnda hur arbetsgången varit och att vi har plockat ut en hög ur dessa högar. Men av någon anledning tänker jag "bunt" istället för "hög" och följden blir således..
-Ur dessa högar har vi alltså plockat ut en BÖG..
Och då brast det. Jag var helt okontaktbar under flera minuter och kunde inte få ur mig ett enda ord. Jag skrattade så jag höll på dö. Grät och skrattade om vartannat. Och ännu mer grät jag när jag för mig själv upprepade vad jag precis hade sagt. "Plockat ut en bög..".
Men grejen är den. Att egentligen var det kanske inte så kul. Mest oväntat. Och egentligen är det lite suspekt att bryta ihop av något MAN SJÄLV har sagt.
Toppen på isberget var när en av de manliga kollegerna i slutet på dagen skulle skoja till det med:
-Är det här sista bögen?
Läskig kassler blir skinksås.
Om nån liksom jag råkar köpa hem en kassler som visar sig vara svampig, vattnig och allmänt otäck, men inte har mage att kasta den, här kommer ett drägligt mattips:
Skär den läskiga kasslern samt rödlök i strimlor.
Fräs alltihop i smör ett bra tag så att vätskan i kasslern försvinner och den blir mindre otäck att äta.
Häll i grädde och koka ihop. Slutligen - KRYDDA! För guds skull, glöm inte det. Var dock försiktig med salt, men ös på med vad som helst annat.
Klart! Och förhoppningsvis ätbart.
Ett multirum växer fram.
En gång för länge sedan hade vi, tro det eller ej, ett vardagsrum som endast gick ut på att slappa och se på tv i. Ibland kunde man bara sitta i soffan och dumstirra. Och ibland kanske man till och med kunde slumra till i soffan. Vardagsrummet fungerade även som en trevligare passage om man inte ville gå den tråkiga "mörka" vägen förbi hallarna och toan.
Tjuren blottar sina horn. Men ärligt talat, visst känns det som att den här silouetten överskuggar vardagsrummets sanna identitet..
Men så hände det något. Eller hände och hände. Vi blev så fler i familjen, och plötsligt hade vi, på grund av platsbrist, flyttat ut "arbetshörnan" ut i vardagsrummet. Och plötsligt hade vi också ett helt barnrum mitt ute i vardagsrummet. Vart skulle detta sluta måntro?
En trevlig passage blev till ingen passage alls. Risken att till exempel trampa in nåt smålego i foten eller olusten att leka hinderbana för att komma förbi allt bråte som visst kallas leksaker, blev alltför överhängande.
Men det slutade alltså inte där. Nu kan vardagsrummet även titulera sig träningsrum. Besten har intagit sin plats, och ärligt talat så var den något större än jag tänkt mig. Den liksom tar över hela rummet kan man säga..
Summan av det hela. Vardagsrum blev multirum.
Lite livsupdate.
Nu är nästan alla nästan helt friska. Besten är inte invigd på riktigt än eftersom vi bara är just nästan friska. Men den står bra där den står. Och väntar på någon att sätta klorna i den (bild kommer i nästa inlägg).
Och angående snusningen, så går det så bra att jag inte tror det är sant. Jag fattar inte!? Är det inte nu, efter ett par veckor utan snus, som man ska kräla på golvet och tugga tapeter? Hitta ursäkter och gråta?
Nej, jag beundrar istället mina återvunna Hollywoodtänder framför spegeln. Och låtsas att jag är rik igen. Det känns bra att inte snusa.
(Fotnot: Jag har egentligen inte Hollywoodtänder och jag har egentligen aldrig varit rik heller.)
Dagens glädje mitt i eländet.
Världens bästa mormor kom med filmer, isglass och en bullpåse till sjuke barnbarnet. (Bullarna var sjuka jag med och åt upp..)
Mormors sällskap var guld värt, både för mig och för sonen. Jag fick bränna några kycklingfajitas som jag bjöd på och sonen fick hålla mormors hand medan jag dammsög samtidigt som några arbetare bilade golvet under oss. (Jag hade kunnat strypa de där arbetarna efter fem timmar av konstant bilande, men jag hejdade mig i tron om att dem gjorde det av en bra anledning.)
Hur som helst, vad skulle vi göra utan vår mormor.
Influensan från helvetet har intagit detta hus.
Den här besten hämtades hem mitt under feberyran, och efteråt trodde jag helt seriöst att jag skulle dö.
När jag och resten av familjen har kommit tillbaka till livet igen ska besten monteras ihop och provköras. Och så ska jag göra ett nytt försök med det där gymmet.
Och på sjunde dagen hände det nog.
En vecka utan snus idag. Det gick bättre än väntat att sluta måste jag säga. Nedan följer en kort resumé av de sju senaste dagarna:
Det var ju lätt som en plätt att sluta snusa. Men förutom pengarna så förstår jag faktiskt inte varför folk slutar. Har man råd så är det bara köra tycker jag.
På första dagen kände jag en oerhörd tomhet och rastlöshet. På andra dagen tappade jag matlusten, kaffelusten och lusten att över huvud taget göra någonting alls. Fick någon slags magsjuka på den tredje och den fjärde dagen. På femte dagen blev jag människa igen. Sjätte dagen var röd och då ville jag börja snusa igen.
Men idag, på sjunde dagen, kändes allt helt plötsligt bra! Blev faktiskt lite chockad själv. Lugnet, harmonin och glädjen till nuet infann sig. Vad hände?
Så jag tränade lite. Drack lite Roiboos och tände min ljuslykta.
Nog för att jag känner mig stark, men nu har jag nog skrivit färdigt om snus.
Stunder att minnas från förra årets sista dag.
Han gjorde det! Han fick igång min bil!
Jag gjorde det! Jag tog denna sista snus, och sen ingen mer!
(mer om den historien kommer senare..)
Bästa stunden är alltid. Med den bästa.
Nytt år - nya möjligheter.
Då var det väl dags att summera året 2013 och samtidigt blicka framåt inför det nya året.
2013 - året som var ganska händelselöst.
Förutom att jag jobbade, lagade mat, åt, sov och var med min son, så hände det egentligen ingenting. Förutom:
..att jag skuldsatte mig ännu mer genom ett nytt objektiv till min onödigt dyra hobby.
..diverse semesteraktiviteter som innefattade campingsemester och fjällsemester.
..och när jag tänker efter, en hel del fotande.
Men grejen är den, att jag är ganska nöjd över året som gick!
Det enda som jag saknat och som jag hoppas att 2014 kan medföra är:
En lottovinst.
Fred på jorden.
En ny större lägenhet.
En vilja att sluta med beroendeframkallande medel.
Minst ett fadderbarn.
Ett upphörande av björnfobi.
En bil som jag kan lita på.
Förändring i politikernas klimattänk.
En personlig tränare som jag är rädd för.
Barnen vs Framtiden.
Hur förklarar man för ens barn, bonusbarn och andra barn att det inte blir några julklappar i år och framöver för att vi måste rädda planeten? Rädda moder jord och våra barns, barnbarns och barnbarnsbarns framtid. Rädda deras EGEN framtid här på jorden.
Hur förklarar man för någon som inte förstår. "Vad är framtid?" Hur förklarar man för någon som bygger upp förväntningar inför julen genom samhället, barnprogram, dagis, skola, familj, kompisar, omgivning mm?
Och hur hanterar man ledsna och besvikna barn som lämnas tomhänta när Jultomten gått?
"Det är för ert eget bästa.. Framtiden, ni vet.."
Vi måste ju rädda vår jord! Att inte ALLA förstår! Vi håller på att såga av den gren vi sitter på. Den gren våra barn sitter på.
Vi klarar inte av att se våra barn ledsna. Ledsna utan att förstå. Därför fortsätter vi att konsumera. Konsumera konsumera konsumera. För barnen blir ju glada. Vi glömmer allt annat. Kärleken till barnen är starkare än kärleken till deras och jordens framtid.
Hur gör man då? Jag vet inte... Därför köper jag julklappar i år också. Och hoppas att världens inställning har ändrats till nästa år. Hoppas.
Tips från kocken - Köttbullar på nytt vis.
Att kleta och rulla ihop en massa köttbullar av en kladdig köttfärssmet och med den här årstidens torra och nariga händer, känns ärligt talat inte så inbjudande och speciellt fräscht. Plasthandskar är absolut ett alternativ, men har ni som jag alltid slut så kommer här ett hett tips:
KÖTTBULLSTÅNGEN.
Köttbullar i tre enkla steg. Helt utan att nudda smeten:
1) Rör ihop det ena med det andra med någon form av köksredskap. En slev eller en gaffelslev är att rekommendera.
2) Stick ner en köttbullstång* rakt ner i smeten och tryck till. En köttbulle har nu formats! Skaka ner i stekpannan. Upprepa.
3) Stek köttbullarna länge! Av någon anledning är skillnaden i diameter mellan köttbullstången och en vanlig köttbulle markant. Och undvika råbiff är att föredra.
KLART!
* = En köttbullstång är ett smart, snabbt och fräscht köttbullsverktyg som du säkert kan hitta i välsorterade köksutrustningsbutiker. Inte på Ikea. Min tror jag är köpt på typ Werner & Werner, fast jag vet inte för jag fick den i present för ungefär 40 år sedan.
Att handla på Ikea & Ond bråd död.
Och hem kom jag från Ikea med bilen full av stora paket och en överskriden budget på 3300 kronor.
Varför tappar man liksom allt omdöme när man är på Ikea? Hemma har man gjort en fin och billig lista och är fullständigt övertygad om att just detta minsann är det ENDA som ska följa med hem. MEN, så fort man sticker in näsan på Ikea glömmer man omedelbart att den där listan över huvud taget existerat.
I bilen hem känner man sig nöjd. Till en början. Men ju närmare hem man kommer desto mer börjar man gruva sig för att alla de stora paketen på ett eller annat sätt måste förflyttas från bilen, upp tre trappor och in i den röriga lägenheten.
När man väl väl burit in allt och förväntansfull ska öppna paketen kommer nästa smäll. Det man alltid förtränger när man är inne i Ikeahetsen. BYGGA IHOP. Något som förmodligen har slutat med fler skilsmässor än bröllop.
Inte nog med det. När väl sista skruven är dragen, upptäcker man alltid något av följande:
Den sista skruven skulle inte alls varit den sista skruven.
Möbeln ser ut som lutande tornet i Pisa.
Skyddsplasten är kvar. Och fastskruvad.
Något saknas.
Ett blad i bruksanvisningen hade tydligen ramlat ut, och resultatet blev där efter.
Möbeln är klar, men det är skruvar och "annat krafs" kvar i påsen..
I ett av de stora paketen fanns den här möbeln.
Och det här är också sista bilden på mina två fina och trogna hyacinter. Igår blev jag paranoid och trodde att jag höll på få andnöd och allergichock av den starka doften. Jag steg upp mitt i natten och kastade ut dem i snön. Jag dödade dem. Det känns hemskt, men så är det. Har inte vågat titta på liken än.
Skulle lyssnat på mamma.
Nyårslöftet klart.
Här ligger jag på soffan som vanligt på lunchen. Fast det är ingen vanlig dag idag. Idag var dagen som jag bestämde att jag skulle sluta snusa på! Bara sådär. Rakt av. Förvarnade kollegorna om att det kan gå hett till framöver. Och att ha överseende.
MEN. Så kom någon med den briljanta idén att jag ju kunde sluta på självaste nyårsafton. Perfekt. Fast egentligen hatar jag nyårslöften, eftersom jag ändå aldrig håller dem. Men det var en bra idé tyckte jag, precis i den stunden som sista snusen tog slut.
Ibland förvånar jag mig själv.
Det började med att min nya blomma med röda bär sakta men säkert började vissna ihop, endast tre veckor gammal! Det kändes hemskt så jag letade febrilt i bråten och hittade en oöppnad påse med jord! Den vet jag dock inte hur gammal den var.
Det hela slutade med att alla tre levande blommor fick nytt liv. Det här gjorde att även jag fick en nypa lycka när jag nu vet att dem mår lite bättre. Dessutom gjorde jag diverse blomdekorationer med mina nyköpta hyacintlökar. Det var däremot inte det lättaste jag gjort så jag googlade hej vilt och fick till slut klart för mig hur dessa ska planteras och skötas.
Lite grönt liv lagom till jul. Och skönt att mina torra vinterhänder fick omvandlas till gröna för ett tag. Win win kan man väl kalla det.
Och så blev jag åter igen påmind.
Det är just av den här anledningen som jag hatar de så kallade sociala medierna. Med sån här information kan jag inte undgå att, vare sig jag vill eller inte, få upp en solklar bild i huvudet på en kräkandes Katrin Zytomierska som är...ja, ni kan ju läsa själv.
Varför utsätter jag mig själv för sånt här.
Och Instagram var väl egentligen menat som ett socialt medium (medie..?) med enbart bilder?! Fast när jag tänker efter. En bild motsvarande texten här bredvid hade eventuellt varit ännu värre att utsättas för.
Och då kan ju nästa frågeställning vara..Varför väljer jag då att följa en person som vräker ur sig så här otrevligt detaljerade händelser från sitt privatliv? Som jag inte för fem öre är intresserad av att veta?
Dagens konstateranden & Film.
Jorden är rund.
Att diska är tråkigt.
Godis är gott.
Mat är nödvändigt.
Det är mörkt ute mest hela tiden.
Att se på TV är tråkigt.
Idag skulle vi ha åkt till Jokkmokk.
SoA är fantastiskt.
Bananer är sällan helgula.
Jag fotar för lite.
Och så är jag sjukt sugen på att börja göra kortfilmer! Lite mer avancerade filmer än mina tidigare försök(!) De är gjorda i Windows Movie Maker och jag vägrar att jobba i det någonsin igen. Någon som har förslag på ett bra videoredigeringsprogram som är typ gratis?
My unbelievable masterpieces
(och ni som redan sett dem kan väl gå och ta en kaffe eller nåt.)
Skådespelare/skådespelerskor sökes!
Jag söker dig som vill vara med i en eller flera kortfilmer med olika och kanske aningen meningslösa teman. Du ska vara villig att rycka ut på de mest obekväma arbetstider, typ när barnen lagt sig och det är kolsvart och kallt ute. Det gör inget om du medverkat i kända filmer eller serier, men det vore bra om du är totalt nybörjare i branschen. Arvode kan diskuteras, men nog vet jag det löser sig. Det bästa vore om du inte vill ha något arvode alls.
Skicka din intresseanmälan till [email protected].
